Текст, перевод и аккорды “Ursprung”
- Jag l?ter order sakta ta form som en del av f?rs?ket att rida ut en storm. Det skogstorn jag sitter i skakar av vinden och dess br?ckliga konstruktion f?r p? ?rat och kinden. Det stearinljus jag lyckats t?nda brinner med n?ppe och n?d, en v?lriktad vindpust blir snart dess d?d. Det ?r fortfarande l?nge kvar till f?rsta frosten men jag k?nner mig redan frusen av regnet och bl?sten. M?nga ?r de m?nniskor som nu ?r fulla p? krogen men ytterst f? ?r de som ?r ensamma i skogen. Kristna, muslimer, judar och m?nga d?rtill kommer att d? n?r jag f?r som jag vill. Skogen ?r v?rt ursprung - skogen ?r v?r borg! I skog k?nner vi gl?dje, lust och sorg. Vad gick fel? Jag vill kriga! Jag vill n? renhet! ... Jag ser ut fr?n min lilla h?jd och sk?dar ett gr?gr?nt landskap, fritt fr?n fr?jd. Jag k?nner mig s?ll fast jag ?r lerig, regnv?t - l?ngt fr?n v?rmen i ett hem. Jag ?nskar mig blixt och ?ska! N?got som g?t mig r?dd! Jag vill bli uppryckt fr?n nutidsm?nniskans trygga b?dd. Kroppen huttrar, magen kurrar och tankarna far omkring. Runt om mig h?rskar naturens eviga monotoni. Det ?r regn och vind, mend ?nd? mer liv ?n en stadsk?rna. Jag h?r en klagan och m?jligen ett rop och pl?tsligt nedanf?r ser jag en meterdjup grop. Skulle jag l?gga mig d?r uti ville gropen t?cka ?ver sig sj?lv... Jag skulle ta ett djupt andetag och l?tsas att jag snart m?ste bli v?ckt och d?rmed varde mitt liv sl?ckt. Men en natt om sextionio ?r, d? dimman ligger ogenomtr?ngligt t?t har jag blivit en annan existens. D? finns inga rimliga svar... Kvar. - Ravenlord - 2010-07-22
Поделитесь с друзьями:
Поделитесь с друзьями: